Jawsurgery

Det har snart gått nio veckor sedan operationen. Och snart tre veckor sedan dem tog bort dem jobbiga gummibanden. Nu har jag "snällare" band som jag skall ha dygnet runt. Dock är dessa väldigt lätta att ta av och på. Och det är bara två stycken som jag skall ha. Dessa band skall så småningom tas bort, men det blir en ned trappning på några månader skulle jag gissa på. 

Dem håller på att fixa bettet för fullt nu. Snart har jag nog hårdaste bågen uppe och nere. Tydligen så blir tänderna väldigt rörliga efter en sådan operation, och i och med att jag hade delad båge i överkäke och några fästen lossnat i nedre käken så stod mina tänder lite snett. Men detta är tydligen ganska vanligt. Det är väldigt skönt att inte ha så mycket krokar och skit kvar i munnen.

Nu får jag som sagt äta fast föda. Det jag inte kan äta är typ kött och hårda så som morötter, äpple och hårda godisar och liknande. Det känns fortfarande väldigt konstigt att tugga och jag biter mig ofta i kinderna och liknande. Nu går det bättre men i början var det väldigt frustrerande. Nästan som att lära sig att gå på nytt. 

Jag har fått någon slags inflamation i tandköttet på vänster sida. Det gör verkligen skit ont och är jätte jobbigt. Isar och är bara jobbigt. Skall ringa odontologen i morgon och höra vad jag skall göra för att få bort det. Sen så har jag en konstig verk i nedre käken, antar att det är där fästerna för skruvarna är. Dock gör det inte ont ont, utan är mer obehagligt. Får väl höra med dem om det med. 

Slänger in två bilder på hur jag ser ut nu. Måste säga att jag är jätte nöjd. Nu vill jag bara att tiden till dess att jag är helt återställd skall gå fort. Men visst kan det ta lång tid. All känsel är fortfarande inte tillbaka. Känner överallt, men det är väldigt dov känsel på hakan och underläppen. Men det kommer. Sen har jag inte fullständig känsel i tandkött heller. 

 

 

//Hanna

Idag var första besöket hos odontologen (dem som håller på med tandställnignen och bettet) efter operationen. Hon tyckete att jag såg väldigt annorlunda ut, på ett bra sätt! 

I och med att dem har delat på min överkäke så hade jag en delad både i överkäken. Så där satte dem i en fast båge, dock en väldigt mjuk sådan. I underkäken satte dem fast dem fästerna som lossnat och istället för att sätta en ring längst in som lossnar hela tiden, så satten dem ett specialfäste. Och så har jag ett gummiband på varje sida som skall se till så att allt inte går tillbaka. Detta är typ inget som jag märker av alls. Jag kan gapa och så med dem. Så dem sitter inte alls lika hårt som dem som håller ihop hela bettet. Tanken är också att jag skall tugga med dessa banden på, bara för att få lite motstånd i musklerna så att dme töjs ut med tiden. 

Tydligen så är det så att efter en sådan operation så sitter tänderna väldigt löst, och i och med att jag inte haft fäste som bågen kunnat löpa genom på en av tänderna så har denna sjunkit ner och öven hamnat utanför dem andra lite. Sen så var några tänder sneda i överkäken. Så detta är det som dem skall åtgärna först. Sen så är det massa små saker som skall fixas. Men hon trodde att det skulle ta ett halvår till ungefär. Men det beror även på hur snabbt allt stabiliserar sig efter att bettet är färdigt!

 

Ni som har eller har haft tandställning vet hur ont det gör att spänna. Hade nästan glömt av den smärtan, men blev påminnd av den idag. Usch, tur att det avhjälps med sömn och verktabletter.

 

Har även lite ont i själva käkleden. Har blivit så nojig med den smärtan sen kirurgen sa att dme tror att jag kan ha en sliten disk i leden. Men jag gissar på att jag har ont där nu bara för att jag gapat så länge, allt skall ju avvänjas ifrån det ihopsurrade jag haft i sex veckort. Har jag fortfarande ont efter helgen eller om det gör mer och mer ont, då får jag väl höra av mig till dem. Men går det över med sömn och tabletter så kan det nog inte vara någon fara. 

 

Ne nu skall jag nog sova en stund, sen kanske jag skall försöka få i mig lite pasta? 

Då har jag precis intagit min första fasta måltid på sex veckor. Kan säga att det var som ett jobbigare gympapass för att lyckas få i sig en futtig potatis. Som dessutom var ordenligt mosad med smör. Att tugga va riktigt klurigt. Dels för att jag inte har full känsel över allt i munnen, så jag visste inte riktigt om jag tuggade på en potatis eller på en bit av min kind. Dessutom så har jag inte känsel i tandköttet än, vilket gör att jag känner inte om jag tuggar på något överhuvudtage. Och ni som ätit med tandställning vet ju att man gärna vill rensa emellan tuggorna. Detta kan jag ju meddela var i princip omöjligt, då jag inte kan få ut tungan på utsidan av tänderna så mycket som jag måste. 

Men jag tror att det kommer bli bättre och bättre. Det gäller bara att träna med spegeln framför sig, så att man får i knycken. Det var ju precis samma problem i början när jag skulle dricka soppa. Och se, det löste jag ju efter en vecka eller två. Men jag tror att det dröjer ett bra tag innan jag kan tänka på att äta något hårdare i konsistensen än typ pasta och potatis. Det gjorde inte ont, men visst kändes det om det var en liten potatisbit som var lite stor och som man fick tugga för att få sönder. 

Men jag kan ju säga så här, det var nog en av de godaste potatisarna jag ätit på länge i alla fall!

Nu ska jag lägga mig i soffa och bara vila tills min sambo behagar att komma hem från jobbet. Sen blir det till att sätta på gummibanden igen. Skulle ju faktiskt försöka ha dem på mig tills på torsdag. Dock kan jag inte sätta på dem själv, så jag får vänta tills han kommit hem!

 

//Hanna

Japp! Dem har tagit bort gummibanden och jag får nu officelt börja tugga! Men jag skall försöka ha på dem så mycket jag kan fram tills på torsdag. Då skall jag nämligen till odontoligen, hon som fixar med mina tänder. Och då är det slut med dessa ihopsurrade käkar. Då kommer hon ha massa gummiband som skall få tänderna i rätt riktigt istället. Skall bli intressant det här. 

Måste medge att det känns både skönt och lite läskigt att ha tagit av banden nu. Tänk om det "växer" tillbaka. Jag kikat typ konstant i spegeln så att jag biter rätt hehe. Antar att den oron går över snart. Kirurgen tog även bort de mesta av stygnen. Jag har några kvar allra längst in som inte gick att blocka bort på grund av svullnaden. Men dem lossnar ju så småning om av sig själv. Eller så får jag och sambon leka lite kirurgen och plocka bort dem. Det har vi ju gjort förr. Det gjorde inte lika ont att ta bort stygnen som jag hade föreställt mig att det skulle göra. Kanske för att jag inte har fått tillbaka all känsel än. Ondast gjorde det i överkäken. Men det är ju även där jag har fått tillbaka mesta känseln.

 

Det känns helt sjuk konstigt att kunna känna utsidan av sina tänder med tungan. Kan inte gapa så mycket, men det sa kirurgen att det är helt normalt. Alla muskler och senor är ju ihoptryckta. Så det är bara att träna.

Nu kokar den första färskpotaisen på spisen. Skall äta den med smör!!!!!!!! Mums! Jag får som sagt börja att äta normal föda. Dock måste jag vara väldigt försiktig i början. Inte börja äta för hårda saker. Att bita av en morot det första man gör är väl inte att rekomendera kanske. Kommer nog köra på mycket mosad mat dessa första veckorna. Sen så blir det till att smaska på lite mört kött kanske? Gud vad jag saknar det! Men som kirurgen sa, biter du i något för hårt än vad käkarna klarar av, så kommer det kännas och göra ont. Inget farligt, men gå ner ett snäpp då i mjukhet och trappa upp sakta.

Nej nu skall jag tugga min första potatis på över sex veckort. Tänk vad tiden går fort. För sex veckor sedan låg jag och dregglade som en liten bebis. Fick morfin i spruta och dropp i armen för att få näring!

//Hanna

Då jag har lite fler läsare på den andra bloggen kommer jag att publicera lite recept på den. Alla dessa recpt är flytande. Eller går att mixa till flytande. Jag har dock behövt sila all mat som jag skall dricka. Detta för att det inte går igenom tänderna. Så när jag mixat ihop en smoothie eller något annat, så har jag fått ta fram den finhåliga silen och sila allt. Jag har fått sila i omgångar i och med att slagg och skti lägger sig i botten på silen och täpper igen. Sen så får man även röra runt i silen under tiden så att det rinner hela tiden.

 

Klicka HÄR för att komma till min andra blogg och läsa recepten där!


//Hanna

 

 

Japp, mer än halva tiden av den jobbigaste processen har gått. Det är helt sjukt vad snabbt det går egentligen. Inte trodde jag dagen efter operationen att jag skulle må så här bra efter bara fyra veckor. Då kändes det ganska långt borta. Nu är det inget som kan stoppa mig känns det som. Inte ens den flytande maten är jobbig längre! Operationen känns nu som ett minne blott och det känns som om att det var evigheter sedan som jag låg där i sängen och dregglade som en bebis... eller ä- is som jag sa då. Som jag känner nu var denna operationen något som jag aldrig kommer ångra att jag gjorde. Men på frågan som jag skulle gjort om det? Mja jag vet inte. Kanske, om jag hade vetat att läkningen ändå går så här fort. 


Jag har fortfarande inte vant mig vid att jag har en haka. Kan ibland när jag kramar Adam, ligger på mage, tvättar håret eller nått annat helt okonstigt, råka stöta till den. Det gör inte ont, men jag blir lika förvånad varje gång jag stöter till den. Typ, oj vad var det som var i vägen? Just ja hakan!


Nu skall jag erkänna något som jag nog inte berättat för någon tidigare utom min kära sambo. Jag hade ganska stora komplex för min icke existerande haka. Men jag valde att trycka undan dem så mycket det gick. Jag ville inte att komplexen skulle hindra mig från ett så roligt och spännade liv som jag har haft. Men visst kunde jag tänka när jag stod på språvagenen:

- Undra om någon tittar på mig, dem tycker säkert att det ser konstigt ut.  

Men i samma ögonblick trängde jag undan den tanken och tankarna flöt iväg till någont annat. Dessa tankar uppkom mest då det är lätt att se mig i profil. Men så här om dagen när jag skulle gå av vagnen kom jag på mig själv när jag tänkte en sån där tanke, att jag behöver ju inte tänka så mer. Jag behöver inte ha några koplex längre, varken för min haka eller för något annat! Och jag blev så glad över den känslan. Tänk att för en gång skull vara 100% nöjd med sin kropp! Det är en ganska härlig känsla. Och nu när vikten mer och mer försvinner kommer mitt självförtroende skjuta i höjden. Inte för att jag haft något lågt självförtroende innan, men man kan alltid få bättre? Right? Bara man inte blir en snobb så! 


Jag måste säga att jag är rikgit spänd inför besöket den 10:e. Vad skall dem säga. Får jag ta av gummibanden nu? Eller skall jag ha på dem länge? Får jag börja äta puremat nu? Eller skall jag fortsätta med flytande ett tag till? På ett sätt har jag ställt in mig på att dem skall lossa lite på gummibanden. Inte ta bort dem helt men kanske sätta dem på ett sådant sätt så att jag i alla fall kommer kunna öppna munnen med dem på. Och att jag får börja tugga pure. Säger dem att jag måste ha kvar käkarna i detta tighta läget som jag har nu kommer jag nog bli lite besviken, men bita ihop (höhöh) och ta nya tag. Det gäller bara att tänka på den tiden som vart, och att man nog klarar en eller två veckor till med soppa och mixad, silad frukt. Det går nog inte att beskiva hur mycket jag längtar till slutet av december då allt skall vara klart. Då ryker tandställning och hela köret! DÅ JÄVLAR SKALL JAG HA FEST!!! 


För att prata återhemtning så kan jag meddela att känseln i läppen fortfarande är borta, men att jag känner vissa temperatur skillnader på höger sida av underläppen. Känseln på hakan kryper sakta sakta uppåt, hoppas inte den stannar av. Vill verkligen inte ha känselbortfall för resten av livet. Sitter och tränar musklerna i ansiktet konstant typ. Tydligen så är det lättare att återfå känseln om man kan använda musklerna. Så det är nått jag kör med hela tiden. Jag har fått tillbaka hela känseln vid bihålor och näsa. Fortfarande lite svullen där, men inte lika extremt som förut. Dock är jag typ hyperkänslig i huden vid näsa och bihålor just nu. Bara att sminka sig eller tvätta sig i ansikter gör ONT i huden. Men det blir bättre för varje dag. Svullnaden sitter just nu i kinderna och kring underkäken. Men jag vågar ändå gå ut och visa mig bland folk. Vissa tittar lite konstigt på mig och när jag öppnar munnen och försöker göra mig förstådd med ihopsurrade käkar tittar dem ännu mer snett på mig. Men jag skiter fullständigt i det, för jag vet att om ett halvår så kommer jag ha 100 gånger snyggare tänder och bett än den personen! 


Just nu ställer jag in mig på att jag måste vara beredd på motgångar. Det kommer bli jobbigt att börja tugga igen. Det kanske kommer behövas en ytterligare operation för att ta bort titanskruv och plattor. Det kan vara så att jag längre fram måste byta ut disken i min käke. Jag kommer ha det tufft ett tag med tanke på att jag inte ens kan gapa så jag får in en tandborste i munnen just nu. Men jag vet att det kommer bli bra tillslut. Men jag måste vara beredd på att motgångar kan komma. Är jag inte beredd så kommer dessa motgångar ta extra hårt, vilket kan göra att jag mår psykiskt dåligt igen. 


Nej nu skall jag laga lite mat. Slänger kanske in lite bilder senare på hur svullnad och allt det ser ut i dag!

 

//Hanna

Japp, nu börjar jag få tillbaka känseln i tandköttet. Vilket är trevligt. Men det gör lite ont då och då. Jag har ju lite små infektioner i tandköttet, och ni som någon gång fått detta tillsammans med tandställningen vet hur ont det gör. Dock finns det inte så mycket jag kan göra åt det. Det är bara att härda ut och borsta ordentligt på kvällen. 


Jag har blivit förkyld. Inte jätte kul med tät näsa och inte få snyta sig. Sen nyser jag konstant, försök att nysa samtidigt som du inte kan gapa. Inte det lättaste. Men jag har kommit på tekniken, Jag nyser som vanligt med ett papper framför munnen, för det skvätter en del. Inte jätte kul.


Känseln är till 90 % tillbaka vid bihålorna och den kryper längre och längre upp varje dag på hakan och mot läppen. På ett ställe på nedre läppen kan jag faktiskt känna temperaturskillnader. Men bara om det är "extremt" varmt eller "extremt" kallt. 


Ansiktet och läpparna känns ganska stela, nästan som när man tejpar fast tejp på huden. Gissar att det är svullnaden som gör det. Som för övrigt har gått ner lite till. Men jag för fortfarande ganska svulle på kinderna. Vilket leder till att min överläpp dras ut, så jag har knappt någon just nu. Från botoxläpp till icke existerande. Kanske borde byta från silikon till botox ;) 


Nej nu skall jag kika lite på tv. Sen blir det mixade jordgubbar! 

 

//Hanna

Japp det har snart gått fyra veckor sedan operationen. Skriver inte lika frekvent här längre, men det finns inte så mycket att skriva om. Svullnaden går sakta ner, nu är jag mer svullen på höger än vänster. Förut var det tvärtom. 


Iband kan jag få typ muskelryckningar i käken, vilket är lite läskigt. Känns typ som om att bettet hoppar fel, gör lite ont för några sekunder men sen så är det bra igen. Jobbigast just nu är att jag hela tiden måste tänka på att ta med mig flytande mat som jag kan dricka. Det finns ju inte sådan mat överallt. 
Igår var i Danmark med min sabos kusiner. När dem beställde mat på resturang beställde jag in ett tomt glas, så att jag kunde hälla upp min måltidsersättning, yougurt eller vad jag nu hade med mig. Serveringspersonalen kikade lite konstigt på mig, men jaja låt dem undra. 


Den tionde skall jag ju som sagt tillbaka, skall bli skönt att höra vad kirurgen tycker. Undra om dem tar bort banden eller vad dem kommer göra. Vet att jag kommer få ha kvar vissa gummiband, men inte lika hårt spänt några veckor till, men då är tanken att jag skall kunna äta med dessa banden på. 


Jag kan även säga att jag fått extremt dålig hud, om man jämför med vad jag hade tidigare. Huden vid bihålorna är väldigt fet. Vet inte riktigt vad det beror på. Gissar att det har och göra med att det är svullet, men jag vet inte. Hoppa att det blir normalt snart igen.


Fick precis en nyattack. Det är lite läskigt. Försäk själva att gäspa eller nysa med ihopitna käkar, så får ni se ;)


//Hanna