2012-06-10
21:00:00
21:00:00
Dag sex
Japp då var det dag sex sen operationen. Visst mår man bättre och bättre för varje dag. Har inte sovit middag idag! Det är ett stort steg frammåt.
Maten är fortfarande ett problem. Att dricka soppa är inte jätte gott i längden. Men jag har lyckat få i mig jordgubbsyoghurt som är lite utspädd med mjölk för att få den mer rinnande. Nyponsoppa, blåbärsoppa, rabarberkräm och hallonkräm har räddat mig dessa dagar. Har även lyckats få i mig två mosade ägg, där gulan var lite rinnig för att det inte skall bli så torrt. Dock smakar det inte så mycket då man inte får tugga och jag vill inte röra runt maten allt för mycket i munnen än så länge. Vill nog att stygnen skall läka lite mer innan jag gör det.
Det pirrar konstant i ansiktet, speciellt hakdelen. Tänk dig känslan när tandläkarbedövningen släpper. Så är det konstant hela tiden. Ibland får man roliga muskelkramper och liknande. Antar att det är nerver och muskler som hittar tillbaka till sitt rätta ställe!
Känslen kommer mer och mer, men det går långsamt. Kan ta upp till ett år sa läkaren. Har noll känsel i underläppen, vilket resulterar i att jag dregglar som ett litet barn. Små frottéhandukar från IKEA är det bästa som finns just nu!
Jag kan snart få ihop min läppar, men dem ser fortfarande ut som att dem skulle vara överinjicerade med botox. Och min hud på läpparna och runt dem är totalt förstörd. Ser ut som extrem nare eller nått. Tur att man inte känner nått, annars hade det gjort redigt ont.
Smärtan är värst på morgonen. Annars är det helt ok. Knakar ibland när jag råkar röra käken för mycket, men inget som gör ont eller som är farligt. Har inte vågat bita ihop än, tror inte jag kan heller för den delen. Då jag har en liten köttslamsa som ligger på bakre tanden. Det är även jobbigt att inte kunna svälja hårt för att få ner eventuellt slem som sitter i gomen. Jag får heller inte snyta mig på sex veckor, vilket är ett stort problem i dessa pollentider. Men med nässpray löser det sig ganska väl.
Att bortsa tänderna finns inte på kartan just nu. Jag spolar med koksaltvattenlösning tre gånger om dagen. Fyller en medicinspruta och sprutar med den i munnen vid såren. Detta har dock gjort att jag fått en jobbig känsla på tungan och gomen, typ som att man ätit för mycket sura godisar. Så nu sköljer jag bara munnen med vanligt vatten och borstar tungan och dem tänder jag når mer lite tandkräm.
En annan sak som är jobbigt är att sova. Jag kan inte ligga på rygg då det gör för ont, jag kan inte ligga helt på sidan då jag är rädd för att käken skall ta skada. Så jag halvsitter och sover, vilket är väldigt påfrestande för rygg och rumpan. Men jag skall sätta fast käkarna med gummiband nu på tisdag, då tror jag att jag kommer våga sova mer på ryggen och sidan då dem är mer fixerade efter detta.
Det jag saknar mest just nu är att kunna pussa Adam på läpparna. Det är helt omöjligt. Men det kommer!
Kanske att man skall slänga upp lite bilder sedan. Får se!
//Hanna
Maten är fortfarande ett problem. Att dricka soppa är inte jätte gott i längden. Men jag har lyckat få i mig jordgubbsyoghurt som är lite utspädd med mjölk för att få den mer rinnande. Nyponsoppa, blåbärsoppa, rabarberkräm och hallonkräm har räddat mig dessa dagar. Har även lyckats få i mig två mosade ägg, där gulan var lite rinnig för att det inte skall bli så torrt. Dock smakar det inte så mycket då man inte får tugga och jag vill inte röra runt maten allt för mycket i munnen än så länge. Vill nog att stygnen skall läka lite mer innan jag gör det.
Det pirrar konstant i ansiktet, speciellt hakdelen. Tänk dig känslan när tandläkarbedövningen släpper. Så är det konstant hela tiden. Ibland får man roliga muskelkramper och liknande. Antar att det är nerver och muskler som hittar tillbaka till sitt rätta ställe!
Känslen kommer mer och mer, men det går långsamt. Kan ta upp till ett år sa läkaren. Har noll känsel i underläppen, vilket resulterar i att jag dregglar som ett litet barn. Små frottéhandukar från IKEA är det bästa som finns just nu!
Jag kan snart få ihop min läppar, men dem ser fortfarande ut som att dem skulle vara överinjicerade med botox. Och min hud på läpparna och runt dem är totalt förstörd. Ser ut som extrem nare eller nått. Tur att man inte känner nått, annars hade det gjort redigt ont.
Smärtan är värst på morgonen. Annars är det helt ok. Knakar ibland när jag råkar röra käken för mycket, men inget som gör ont eller som är farligt. Har inte vågat bita ihop än, tror inte jag kan heller för den delen. Då jag har en liten köttslamsa som ligger på bakre tanden. Det är även jobbigt att inte kunna svälja hårt för att få ner eventuellt slem som sitter i gomen. Jag får heller inte snyta mig på sex veckor, vilket är ett stort problem i dessa pollentider. Men med nässpray löser det sig ganska väl.
Att bortsa tänderna finns inte på kartan just nu. Jag spolar med koksaltvattenlösning tre gånger om dagen. Fyller en medicinspruta och sprutar med den i munnen vid såren. Detta har dock gjort att jag fått en jobbig känsla på tungan och gomen, typ som att man ätit för mycket sura godisar. Så nu sköljer jag bara munnen med vanligt vatten och borstar tungan och dem tänder jag når mer lite tandkräm.
En annan sak som är jobbigt är att sova. Jag kan inte ligga på rygg då det gör för ont, jag kan inte ligga helt på sidan då jag är rädd för att käken skall ta skada. Så jag halvsitter och sover, vilket är väldigt påfrestande för rygg och rumpan. Men jag skall sätta fast käkarna med gummiband nu på tisdag, då tror jag att jag kommer våga sova mer på ryggen och sidan då dem är mer fixerade efter detta.
Det jag saknar mest just nu är att kunna pussa Adam på läpparna. Det är helt omöjligt. Men det kommer!
Kanske att man skall slänga upp lite bilder sedan. Får se!
//Hanna
Sandra Bodinger
Wow, Hanna! Mycket starkt och modigt gjort av dig att ta steget att göra en sådan här grej. Det jag blir mest imponerad över är din positiva ton du har genom allt du skriver trots smärtan du upplever. Kan tänka mig att du även gått igenom en del psykiska påfrestningar i och med operationen, det är inte alla som skulle klara av det så bra som du verkar ha gjort. Är så grymt imponerad av din inre styrka att orka gå igenom något sånt här.
Du är en förebild Hanna!
Kram!
/Sandra
